Rädsla
Tänk om pengarna tar slut.
Tänk om jag inte kan laga mat.
Tänk om ingen gillar mej.
Tänk om jag har för höga förväntningar.
Tänk om jag inser att det här inte var min grej.
Tänk om jag blir ensam.
Tänk om jag blir ensam.
Tänk om jag blir ensam.
Nujust snurrar allt det här i mitt huvud. Det känns som om jag flyr från ett liv som nu faktiskt har rett upp sig och är bra. För en gångs skull känns det som om Vasa inte är en liten pisshåla. Staden jag drömt om att få lämna i flera år.
Jag tror egentligen det är 10-åringen inom mej som står och knackar på. Hon som har svår hemlängtan redan första natten på barnläger. Hon som lever i den lilla bubblan vi kallar Vasa; där allt och alla är bekant. Hon som älskar att omge sig runt människor som hon känt sedan man började i dagis.
Men jag är ju inte 10 längre. Jag är 19. Vafan..
Egentligen är jag nog taggad på allt det här, att börja om från ruta 1.
Egentligen känns det bra att få testa stå på egna ben.
Egentligen blir det ett äventyr.
Egentligen borde jag inte vara rädd.
Egentligen så blir det nog bra.
Skitbra.
De finns allti nudlar,nudlar e gott å svenska köttbullar slår allt! Å e finns int en chans i universum att ingen sku gilla dig! Sen e du bäst på he du gör så no worries. It's gonna be awesome, jag å tiddle sparar veckopengen sen för å få upplev e me dig! Pussar ❤