Den sista dansen
I 6 år har jag nu dansat i kipinä. Wow. Den dansskolan har varit en del av min vardag, en kvällssyssla jag inte kan leva utan.ndet har blivit lite som ett andra hem.
Mitt första fm-år i kipinä, kanske år 2010(11?), vår pieniryhmä
Ett flertal år senare, fm-uttagningar i vasa 2012, vår showcase
Uppvisning vid finska teatern. Nåt år sen bara? Minns inte ens den här uppvisningen haha...
Och så bilden från mitt sista uppträdande vid finska teatern. I söndags.
Ni vet hur folk brukar fara ut och springa, angsta till sina kompisar, gråta, fara på gym etc när man har problem? För mig har dansen alltid varit lösningen. Dansen har fått mig att koppla bort allt annat hemskt i världen och bara fokusera på dansen man lär sig. Under somrarna brukar ju dansskolor ha paus (de har sommarkurser, men jag är inte rik..) så ni kan gissa hur man bara längtat och längtat till höstterminen. Nu väntar jag inte på den höstterminen, jag kommer inte tillbaka.
Det känns så hemskt och sorgligt att lämna kipinä. Troligtvis är jag inte här i höst. Jag har fått bättre finska, nya vänner, fler dansstilar i fickan, fått testa tävla i dans och bäst av allt: uppträda.
Jag vet att jag absolut kommer dit och dansa nångång igen. Men inte när. Vilket är skrämmande, hemskt, sorgligt. Jag kommer också sakna att dansa på finska, är så van med vii kuu see kaa, nu blir det fem sex sju ått.
Tack för alla fina dansår kipinä <3
